Eftersom jag har ganska lätt att bli känslomässigt berörd och filmer och tv-serier blandat med musik ligger mig så nära till hand så kan jag berätta om den starkaste upplevelsen jag har haft när jag sett på tv.
Där mina tårar har framträtt mest är utan tvekan i dom sista sekunderna av tv-programmet LOST. Där man känner i hela kroppen att detta är slutet på en era. Alla känslor och upplevelser man haft i sitt liv kommer till ett slut. Minnena man haft med dem människorna som man stött på, alla konstiga upplevelser och vardagliga situationer. Allt skratt och gråt, fruktan,glädje och sorg.
Tårarna bara vällde ur mig när jag såg Labradoren lägger sig försiktigt brevid den döende Jack, som om han känner och förstod vad som håller på att hända. När Jack tittar uppåt en sista gång och ser att planet har lyft där hans kompisar är ombord och han förstår att han kunde hjälpa dem. Han ler försiktigt och långsamt sluts hans ögon och cirkeln fullbordas (då serien startade med att han långsamt öppnade ögonen).
Det framkallar rysningar och grinierier hos mig. Jag ser mycket saker i själva slutet men allra mest ser jag det som ett slags försök att någonstans visa att vi borde hjälpa varandra lite mer och hålla ihop vi människor.
